Så var man nere på BMI undervikt igen men jag har varit och pendlat på den här gränsen ett bra tag nu.
Jag räknar med att jag går upp under helgen på grund av att jag dricker alkohol då. Dagen efter blir jag megahungrig och det brukar bli en massa skit... Spelar inte nån roll om jag är mätt eller maggen är så full så att det gör ont att röra sig...
Jag vet första gången jag hamnade under normalt BMI... Det kändes så grymt, som att jag hade lyckats med något och jag kände mig nog lite smal. Det var till och med så att jag tyckte att jag kunde slappna av lite och inte vara så hård mot mig själv... Jag undrar när det ballade ut. När det blev så j@vla viktigt vad vågen säger.
Var det paniken när jag gick upp igen? Var det för att jag inte längre fick komplimanger (av tjejer) när jag blev normalviktig? Var det för att jag kände att jag tappade kontrollen totalt? Var det för att jag som vaknade upp ur en dvala och började känna saker? Var det för att killar började spana in mina former?
Nu när jag har varit ännu lättare en gång i tiden så förstår jag inte hur jag tänkte då. Jag känner mig bara tom. Jag tycker verkligen inte att jag ser smal ut.
Samtidigt: vem f@n bryr sig? Jag dömmer inte andra efter deras storlek, vikt, form. (min mor gör men det är en annan historia) Jag ser mig inte som en ytlig eller fåfäng person, så varför har jag hakat upp mig på mig själv?
Jag kan inte ge ett enkelt svar men det handlar egentligen inte om vikten alls...
Jag har mycket tid att tänka själv (på gott och ont) så jag har länge tänkt på det där och försökt formulera det men det är en lång och svår historia... Ibland vet jag knappt själv...Ibland tar hjärnspökena över totalt och jag vet inte om det är jag som tycker nåt eller om det är de som har bestämt något...
Till exempel när jag blev semi-vegetarian (fågel, fisk och mittimellan) var det nåt jag ville eller var det ätstörningen som ville undvika måltider och ha lättare att fixa egna, kontrollerade, kalorisnåla alternativ...?
Jag hoppas att jag ska få hjälp att formulera allt detta, sortera upp och rensa ut i hjärnan! Ta tillbaka kontrollen från hjärnspökena igen och hitta mig själv! Lära känna mitt rikitiga jag!
psykisk ohälsa,
självisolering,
ätstörning,
Kommentera