Det har varit så jäkla tugnt det senaste! Jag har tryckt i mig mat dagligen och kanske varit hungrig en eller två gåmger. 36 dagar klarade jag mig utan vågen. Det har både varit skönt att inte veta vad jag väger men ovisheten har också stressat mig något kopiöst. Jag har till och med stoppat fingrarna i halsen ett par gånger av ren panik och ångest. Slängt mat för att jag inte vågar ha det hemma...
Jag har känt på mina byxor att jag har gått upp i vikt och jag har bara lyckats duscha en gång i veckan eftersom jag inte klarar av att se min kropp just nu. Detta plus att det har blivit kallt ute triggade igång mig något extremt.
Med några dagars "flytande fasta" och bra effekt från reningsritualen bakom mig, så trodde jag att det var säkert att kolla läget ändå... 36 dagar klarade jag mig utan vågen. Vad jag nöjd över det? Var jag nöjd över siffrorna den visade idag?
Det var jag självklart inte... Var det nån som räknade med ett annat svar?!?
Jag trodde verkligen att jag skulle kunna få äta något idag men nu vet jag inte. Jag kanske tar en kopp välling så känns det ändå som att jag inte äter även om jag får i mig lite värmande och mättande näring...
Time will tell...
psykisk ohälsa,
ätstörning,
ätstörningslogik,
Kommentera