Jag förlorade min (titel blir komplicerat, ska försöka återkomma med orsak, med även det nån gång) "> bästa killkompis" för några år sen (MC-olycka, kanske känns igen?)
Det har gått några år sen dess och jag lider fortfarande p.g.a. det hela.
Hans familj har haft det otroligt tufft efteråt och tyvärr har ett par själar gått bort, från familjen sen dess...
Jag la iaf upp en bild på Söt på Facebook, där jag jämförde honom med min hjälte när jag var 6-7 år...
En del "gillade" 👍 eller liknande men när jag gick igenom vilka, så började jag gråta som ett barn...
Ingen reaktion från hans närmsta vänner:
Jag tror inte att det beror på att de hade lägre tankar om Söt, än vad han trodde!!! Dock tog jag åt mig och tror att det beror på deras syn på mig!
Jag har hört att Söt's kompisar tyckte/trodde att jag utnyttjade honom... Jag vet inte vad det skulle vara jag var ute efter... Jag krävde inget från honom! Jag var uppriktig från början med hur jag funkar men om han ville så skulle jag verkligen uopskatta hans umgänge, personlighet och barnsliga nyfikenhet...
Jag blir bara sårad över att jag ska behöva förklara för andra hur vår relation var... Jag är alltid brutalt ärlig när nån visar intresse... Jag blir inte kär i någon... Det betyder dock inte att jag inte älskade Söt 💛💚💙💜❤
Det kanske låter konstigt men för mig är det så, jag funkar... Jag sa också till Söt att han borde leta vidare för att han förtjänade bättre... Jag kan inte säga vad han tyckte/tänkte men de sista månadern tyckte Jag att det kändes som att vi visste var vi hade varandra 💔
Vet inte hur jag ska avsluta detta, så jag kör med det jag var tvungen att använda, på Söt;
(...) klart slut!
depression,
psykisk ohälsa,
självisolering,
ångest,
