Jag anses vara en glad och trevlig tjej som kan prata med alla. Om man börjar komma djupare kan man börja se annat. När strålkastaren vänds mot mig så märker man att jag inte vill ha uppmärksamhet. Om man vill veta mer om mig, vad jag tycker och tänker, så får man ställa massa frågor. Man måste ställa ordentliga frågor med "varför", "hur" och "vad". Ställer du en simpel ja- eller nejfråga så kommer du få ett simpelt svar. Om jag kan undvika något som handlar om mig så gör jag gärna det.
Min första kontakt med (jag tror att det var) en psykolog, i Kungsbacka, för 10-15 år sen.
Första mötet lär man bara känna varandra. Presenterar sig, förklarar varför man är där och får höra om vad mötena ska gå ut på. Okej, det var ju lugnt.
Andra beöket insåg jag att tanten inte ställde så mycket frågor och att jag inte fick så mycket respons på det jag sa heller. Hmm... Varför betalar jag henne när jag kan göra detsamma med en vägg?
Tredje besöket var jag inställd på att kolla hur det skulle gå om jag inte sa nåt. Vi satt tysta i en kvart men tystnaden började bli obekväm så jag berättade om en olycka, som hade hänt dagen innan:
"Det var en talgoxe om flög in i ett föntser där hemma. Jag sprang ut på balkongen och där satt fågeln och stirrade förvånat upp på mig. Jag pratade med den, bad den att flyga och petade lite lätt på den. Den satt kvar och fortsatte titta på mig. Jag gick in och hämtade en pipett med vatten av gav pippin. Den drack lite och sen satt vi där och tittade på varandra. Lika plötsligt som den hade flugit in i fönstret , bredde den ut sina vingar och flög igen."
Psykologens svar:
- Jag tänker att du är fågeln som har flugit in i fönstret och är lite förrvirrad just nu. När du är redo kommer du också bre ut dina vingar och flyga iväg.
Jag blev mållös! Fick hon betalt för det här? Hur skulle det hjälpa mig? Tror hon att jag är helt dum i huvudet? Är det så hon ska göra med allt jag säger? Säga samma sak tillbaka till mig med mig i fokus...?
Jag bestämde mig för att inte säga ett ord nästa möte. Testa henne. Kan hon komma med nåt annat?
Det gjorde hon inte. Nästa möte blev vårt sista och det var 45 minuter då vi bara satt tysta och tittade på varandra. Shit, jag fick ut mycket mer av mötet med talgoxen! Tack och hej!
Psykiatrin satte sitt första frö av tvivel inom mig. Hade de koll på vad de gjorde? Hur hamnade jag hon henne?
depression,
psykiatri,
psykisk ohälsa,
