Det börjar bli riktigt tugnt om dagarna nu.
Jag har väldigt dålig ekonomi nu och det stressr sönder mig.
Jag känner inte att jag har råd att gå utanför min lägenhet ens.
Om jag självisolerade innan så är det värre nu.
Jag tror att jag har gått upp i vikt och för varje gång magen sväller så ökar ångesten och fulhetskänslan ännu mer.
Jag känner mig vidrig och misslyckad som människa.
Jag har egentligen ingenting att komma med.
Inte utseende, förmågor, karriär, ekonomi, charm, humor...
Jag är helt världelös och kan inte ens ta hand om mig själv.
Jag vill bli bra men jag får ju ingen hjälp.
Jag kan inte självv! jag vet inte hur/vad jag ska göra.
Det enda jag vet som släpper på trycket är destruktivt.
Jag är nikotinfri sen en dag tillbaka och jag vill säga att det är för att jag ska vara ekonomisk men det är bara för att jag inte ska ge kroppen det den vill ha.
Jag har köpt saker som inte går att para ihop till något ätbart. Så jag har mat men vill inte ha den.
Jag har ingen light läst/saft och jag tycker inte om vatten så då dricker jag inget.
Jag har hela tiden på mig lite för lite kläder hemma så att jag fryser.
Självklart har det till och med gått så långt att jag har skadat mig med verktyg också...
Det är sista mötet i affektgruppen denna veckan och sen vet jag inte om anorexia- bulimimottagningen kommer att göra något nytt för mig.
Jag har av skam och skuld inte pratat med typ någon om vissa saker och nu när jag väl öppnar mig så känner jag att jag inte blir lyssnad på.
Det är som att jag fortfarande är 9 år och inte kan berätta hur dåligt jag mår. Att det inte kommer fram men när man gått med det i 20 år... Jag är traumatiserad juh...
F@n, nu är det för mycket tårar och snor, här och jag ser inte knapparna... Klart slut!
depression,
psykisk ohälsa,
självisolering,
självskadebeteende,
ätstörning,
Kommentera